080709
Vi startade med att gå från Abiskoturiststation och upp till Abiskujávri, lite innan Abiskojaurestugorna, och uppskattade sträckan till runt 14km. Under denna del tog vi en paus på mitten och åt lite bröd samt snacks. När vi väl var framme slog vi läger och gjorde mat, dvs. gjorde i ordning en turmatspåse. Vi hade värmt upp vatten på öppen eld. Där vi tältade var egentligen inte tillåtet eftersom det var utanför tältplatserna som låg ca 6km ifrån Abisko. Detta var en missuppfattning från vår sida eftersom vi trodde att det var okej att tälta efter 6km och framåt. Leden som vi gick denna dag var tämligen tråkig med mycket björksly och en del mygg.
080710
På morgonen gick vi direkt till Abiskojaurestugorna och gjorde frukost bestående av gröt. Detta kryddades med socker, kanel samt ett par äppelskivor. Vi drack juice och kaffe därtill. Sedan fortsatte vår vandring söderut. Den första delen var ganska brant och därefter stenig, därmed blev vandringen ganska jobbig. Det regnade mest hela dagen och i och med det blev lunchen inte lång för att vi ville fortsätta vandringen. På kvällen slog vi läger ca 500m innan Alisjávri, alldeles intill vattnet. Det var kallt men regnet hade upphört då vi tog vår egentorkade mat. Maten bestod av pasta och köttfärssås vilket smakade mycket bra, till detta drack vi rött vin. Under kvällens gång såg vi ett par fiskare mittemot vårt läger, en av dem fick två fiskar och Vanillo blev påverkad och gjorde ett par kast men hade ingen fiskelycka. Dagens sträcka blev runt 12km lång.
080711
Innan frukost såg vi 11 renar som kom och drack vatten där fiskarna hade stått dagen före. Efter frukost gick vi vidare mot Alesjaurestugorna där vi också gjorde i ordning vår turmat-lunch. Det var en vandring på ca 7km. Vi blev tyvärr kvar en stund pga. av att gasen inte fungerade men till slut fick Roland den att fungera. Då gick vi vidare och stannade efter ca 3km vilket också blev vår lägerplats. Middagen blev den egentorkade lövbiffen med potatis och morötter. Vi använde också knorr pepparsås med vatten samt lite margarin.
080712
När vårt läger var uppröjt och klart fortsatte vi mot Tjäktastugan vilket var ca 8km bort. Efter ca 3km upptäckte Roland att han inte hade tagit med sina solglasögon, därför beslöt han sig att vända om och han fick därmed runt 6km extra vandring. Som tur var fann han dem och var på ett glatt humör. Väl framme i Tjäktastugan, efter att Vanillo och jag hade vadat över en fors som var runt 8m bred (vi kunde ha tagit hängbron som Roland och Barken) tog vi turmat-lunch. Lunchplatsen var bra i lä och där fanns knappt ingen mygg. Vandringen fortsatte därefter till Tjäktapasset, 1140 m ö h, här tog vi en kort paus i sällskap av två renar som vilade sig på en snöfläck. Denna del av vandringen var lite svårgådd eftersom den var relativ stenig. Vi travade vidare ner mot Tjäktjajåkka och här kom vi förmodligen till den vackraste delen av leden. Dalen var lätt att överskåda och vi såg flera km av runda formade berg samt vatten som slingrade sig framåt. Slutet blev tyvärr stenigt när vi närmade oss Sälkastugorna och vi var ganska möra efter att ha gått 20km den här dagen. Innan vi gick och la oss åt vi middag bestående av egentorkad bacon, lök, purjolök och pulvermos.
080713
Efter frukost och morgontvagningen gav vi oss av söderut. Det var varmt och stilla så alla kände sig kraftlösa. När vi svängde av från Kungsleden österut vid Singijohka tog vi turmat-lunch en bit upp på höjden i förhoppning om att få en skön vindbris. Innan lunchen hade vi vadat över forsen vilket var kraftigt strömmande men vi klarade av det utan större problem. Tanken med detta var att vi skulle ha sparat tid då vi genade från Kungsleden och upp på höjden men i efterhand blev det förmodligen ingen tidsvinst eftersom det var en jobbig stigning och vi var tvungna att korsa forsen vilket inte hade varit nödvändigt om vi hade stannat på leden. Det började, efter lunchen, att dra ihop sig fast vi fortsatte och naturligtvis kom regnet när vi gick över ett landskap som bestod av mycket sten och det var besvärligt att ta sig fram. Väl uppe vid Singijávrrit slog vi läger efter att ha gått ca 13km, Roland och Vanillo gick och fiskade men fick tyvärr inge större fisk och middagen blev alltså turmat.
080714
Först efter den vanliga frukosten bestående av gröt, socker, kanel och torkade äpplen begav vi oss vidare in i dalen med riktning satt mot Kebnekaisefjällstation. Denna del var mycket brant och stenig, kanske just därför den inte är utmarkerad på kartan. Som tur var kom ingen regnskur vilket skulle ha gjort vandringen ännu besvärligare. När vi väl var nere i dalen där Kungsleden återkommer som vi hade lämnat dagen innan tog vi en kort paus. Vi reflekterande över rutten och kom fram till att det dock var värt besväret eftersom vi var helt ensamma samt att landskapet kändes speciellt och att det höjde spänningen på resan. Alltså, efter dessa 3km vandrade vi de resterande 4km till Kebnekaisestation och på denna del hann regnet ikapp oss. Samtidigt som det regnade kraftigt sken solen vilket skapade ett mäktigt ljus på himlen samt en stor regnbåge. Väl framme vid stationen köpte vi lite proviant och gick efter en stund vidare för att äta lunch. Dessvärre hade vi inga mer turmatspåsar utan Mountain House vilket var betydligt sämre. Den delen som nu kom av vandringen var definitivt ingen höjdpunkt eftersom vegetationen bestod mycket av björksly och vyerna var mindre imponerande än tidigare, dessutom var myggen mer i antal. Vår lägerplats för kvällen blev vid båtplatsen intill Láddjujávri. Eftersom vi inte fann någon bra lägerplats (det var redan ett par tält uppslagna) sov vi i en liten stuga som nog fungerar som väntplats/skydd för båtpassagerare. Inte denna kväll heller blev det någon fisk utan middagen blev bullens pilsnerkorv, snabbmakaroner och tomatsås. Dagens sträcka blev runt 16km.
080715
Efter en natts sömn (inte den bästa) tog vi båten till Ladtjoluspekåtan på andra sidan sjön och på detta sett sparade vi ca 5km vandring. Här åt vi frukost och därpå vek vi av från Kungsleden för att Roland och Vanillo skulle fiska. Barken och jag gick de resterande 6km till Nikkaluokta för att slå upp tälten och för att vi inte hade lust att vänta medans de fiskade. Denna gång hade de fiskelycka då de fick tre harrar som vi grillade i folie på glöden vid vår lägerplats. Fisken åt vi på knäckebröd med smör och olika kryddor. Dessutom hade vi en torkad rätt från Mountain House och även denna gång smakade det dåligt. Trots den torkade maten blev det en värdig avslutning på vår vandring.
080716
Avresedagen. Packade ihop ryggsäckarna och tälten samt tog en dusch. Skönt att vara ren och äntligen kunna sätta på sig rena kläder som vi hade låtit skicka från Abisko till Nikkaluokta. Eftersom de två bussavgångarna inte passade i tid med vårt flyg var vi tvungna att åka taxi som vi hade beställt sedan tidigare. Efter flyg och bilfärd från Arlanda till Karlstad var vi återigen tillbaka till vardagen. Sammanfattningsvis kan vi säga att Kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta inte är någon söndagspromenad utan det krävs en god grundkondition samt bra förberedelse, men dock väl värd att göra. Denna del av Kungsleden har flera stugor där vandrare kan köpa mat och annat, därmed behöver man inte ta med så mycket proviant från start. Därtill underlättar det om ens packning inte är fylld med för mycket kläder i bomullsmaterial som har en lång torktid osv. Ett par kilo mindre i packningen gör mycket!
torsdag 17 juli 2008
fredag 4 juli 2008
Abisko Vistasvagge Nikkaluokta
torsdag 3 juli 2008
Detta ska ni kunna
Vandraren har ingenstans att gå, när han kommit fram till slutet
Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute
Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut i natten
Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare
Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden
Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden
Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget
Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare
Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute
Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut i natten
Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare
Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden
Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden
Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget
Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare
tisdag 1 juli 2008
Mat för orkens och glädjens skull
Det är inte nödvändigt att ta med sig mat hemifrån. STF säljer mat och andra förnödenheter på sina fjällstationer och i ett stort antal fjällstugor så att man kan proviantera utefter vägen. I sortimentet ingår konserver, frystorkade rätter, bröd, pålägg, drycker och godis.
måndag 30 juni 2008

tipps från en berättelse. nämnt där om kebnekaise
Presenningen kan vara bra att ha så regnskydd snabbt kan upprättas vid paus. Packa regnställ, köket och presenningen så att du kan komma åt det snabbt & smidigt. Tag med så lite kläder som möjligt, kör gärna efter det engelska elitförbandet Special Air Service metod, ett vått ställ att gå i och ett torrt att sova i. Handskarna kan vara bra att ta på sej så man slipper ta myggmedel på händerna, dessutom kan man ju använda dom på det gamla hederliga sättet. Ta med kryddor, frystorkat blir gärna enformigt efter ett par dar. Ta absolut inte med konserver, de väger alldeles för mycket. Den lilla ryggsäcken (uppdragssäcken) är bra att ha när du ska göra ditt toppförsök. Om det största målet är att bestiga Kebnekaise är det nog inte dumt att gå ifrån Nikkaluokta eller i alla fall gå vandringen från Abisko i lite lugnare tempo än vad vi gjorde, eftersom allt halkande på hala stenar tar hårt på fötter och knän.
lördag 28 juni 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)